...den går, och bedräglig lurar den oss till att planera och längta...planera och längta efter stunder och tillfällen som gör att den kan lägga ytterligare avstånd emellan oss och gårdagen, förra veckan, månaden och året/åren.
De senaste åren har väldigt bryskt påmint mig och min familj om hur tiden gnisslar tänder i sitt sneda leende och konstaterar att den heeeela tiden vinner. Den ger oss ingen frist att vila alltför länge och anstränger sig allt den kan för att rusa på.
Men, jag ska ta upp kampen, jag ska göra mitt bästa för att ta tillvara på de stunder och dagar den ger. Tempot den håller kan jag inte dämpa men jag kan vara medveten och i den största mån jag kan - välja hur jag hushåller med just - min tid.
Jag tänker att det spelar ingen roll VAD jag gör, NÄR jag gör eller HUR jag gör - bara jag är medveten och känner så stor mening som möjligt kan vara.
Medvetenheten är inte alltid och kommer heller inte alltid vara förenlig med önskningar och/eller vilja likaväl som meningen som känsla inte alltid är/kommer vara odelat positiv. Det är livet det handlar om och det tar oss på åkturer både uppför och utför och dessemellan kan vi förhoppningsvis få lite vila på plan mark en stund eller så.
Hmm...det var ett uns och en gnutta av vad som snurrar i mitt huvud just nu.
Kanske en liten bit ifrån keramik och garn men inte ändå....för mig.
Ta vara på dig och ha det fint!
Sol frång mig,
Titti
